Hämarik

Igår blev jag sugen på att lyssna på en låt, en estnisk låt som heter Tallinna Teel. Jag sökte lite på youtube och hittade till min dubbla lycka den inspelning min egen pappa och farbror är med på och sjunger. På videon syns bara skivomslaget och pappa sitter längst bak i mitten med krulligt hår -like a boss.

För esterna är musik något väldigt viktigt, framför allt frihetssånger som ovan nämnda låt. Innan Estland blev fritt sjöng man för att enas och kämpa för friheten i den så kallade sjungande revolutionen. Man samlades på Sångafältet och sjöng ut, och man lyckades. Nu så här cirka 20 år efter att Estland blev fritt är dessa frihetssånger fortfarande viktiga och jag som bara var några år gamma när Estland blev fritt,l kan en del av dessa fina sånger.

Vart fjärde år samlas esterna över hela världen i Tallinn för att vara med på Laulupidu eller Sångafesten. Jag var där för några somrar sedan och det kan ha varit bland de häftigaste upplevelserna. 25 000 sångare på en och samma scen och sedan en publik på cirka 50 000 där alla sjunger samma frihetssånger, det är mäktigt.

Sången var och kommer alltid förbli ett vapen för esterna. Jag tycker det är ett fint vapen.

LW

Jag måste återigen hylla denna man, Lars Winnerbäck. Han var precis som Annika Norlin gäst i Niklas Strömstedts Tack för musiken. Att Lars Winnerbäck ens ställer upp i tv tillhör ovanligheterna och att han gör det med sådan charm och värme gör mig bara superglad. Jag tror min kärlek till Lars blev starkare efter programmet. Han har sådan integritet som jag beundrar och hans texter är magiska på så många sätt. Texterna har en intelligens och en träffsäkerhet som inga andra. Det som också är så bra är att man oavsett sinnestämning alltid kan välja att lyssna på Lasse. Han skriver om sorg, krossade hjärtan, glädje, ungdom och fest. Han skriver om livet både när det är som jävligast och när det är som bäst och även när det är som vardagligast.

Ni ska få mina topp 10 LW låtar (utan inbördes ordning)

1. Vinter över ån

2. Hugger i sten

3. Elden

4. Ett sällsynt exemplar

5. Elegi

6. Timglas

7. En svår och jobbig grej

8. Söndermarken

9. Solen i ögonen

10. Jag vill gå hem med dig

Expectations and Reality

Så kan det vara, precis så!

Spinning, regn och Dublinbilder

Igår var jag på spinning med Andersson, igen. Sist gick vi på ett 30-min pass. Det var jobbigt men ändå inte "dödsjobbigt". Jag kände mig kaxig när Andersson frågade vilket pass vi skulle ta så vi valde 55 minuters passet. När vi väl kom dit igår visade det sig att vi lyckades pricka in monsterpasset nr 1 med intervaller, racing och backträning. Jag trodde jag skulle dö, sedan dog jag lite på sista låten för att sedan återuppstå. Det var sjukt jobbigt, men shit vad kul det var! Jag fick verkligen en kick av att jag faktiskt pallade hela passet. Idag känns det i benen vill jag säga!

Idag är jag ledig och det ösregnar, ingen hit. Slänger upp lite bilder från Dublin från i somras istället, där var det soligt!

Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi åkte turistbuss, drack öl, kollade in Tritity collage, drack te på världens mysigaste ställe och ägnade oss åt shopping ;)

Jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör

Ramlade över en gammal Raymond och Maria-låt igår, texten är briljant!

En kvinna ser en man men tänker på ett barn.
Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar.
Jag har en dold talang som ingen här kan se.
Nu ska jag visa den för nån på tv 3.

Va var de nu vi sa? Vi skulle ändra allt.
Hur va de nu de va? När blev allt varmt så kallt?

En kvinna ser en man men tänker på ett barn.
Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar.
Jag har en dold talang som ingen här kan se.
Nu ska jag visa den för nån på tv 3.

Va var de nu vi sa? Vi skulle ändra allt.
Hur va de nu de va? När blev allt varmt så kallt?

Men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör.
Å jag vill veta hur dom mår.
Å jag vill veta varför storstadskvinnor faller ner och dör, är de nått dom inte får?


Under gatorna finns tunnlar utan slut.
Jag tänker hitta dom och aldrig komma ut.

Vilka va de du vi var? Vi som hade alla rätt.
Vad var de som blev kvar? Ett glatt och artigt sätt.

Men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör.
Å jag vill veta hur dom mår.
Å jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör, är de nått bara han förstår?

Vad va de nu vi sa? Vi skulle ändra allt.
Hur va de nu de va? När blev allt varmt så kallt?

Men jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör.
Å jag vill veta hur dom mår.
Och jag vill veta varför storstadskvinnor faller ner och dör, är de nått dom inte får?
Ja, jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör.
Å jag vill veta hur dom mår.
Å jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör, är de nått bara han förstår?

Tack för musiken!

Tack för musiken är ett trevligt lördagsunderhållningsprogram där Niklas Strömstedt intervjuar och hyllar olika musiker och deras gärningar genom åren. Artister som Orup, Eva Dahlgren och Ola Salo har varit med i tidigare program men i lördags var en av mina två stora idoler, Annika Norlin med. Annika Norlin a.k.a Säkert! och Hello saferide är en fantastisk artist som producerar musik som verkligen berör mig på så många plan. Det jag också gillar med Annika är att hon verkar ha en så otrolig integritet vilket jag tror är oerhört viktigt att ha i hennes värld, hon har ju också en otroligt vacker norrländska vilket också är ett stort plus. Jag gillar norrländskan, allt låter så mycket klokare på den dialekten, faktiskt. Genom de år jag lyssnat på Annika har jag ibland också känt att hennes starka låttexter träffar precis rätt för den känslan i kroppen man har, sånt är häftig tycker jag. Det är få artister som på riktigt kan lyckas med att få till den känslan, känslan av att låten handlar om en själv. Jag hoppas att Annika Norlin kommer fortsätta att göra

många fler skivor och sprida sin fantastiska musik vidare.

En av mina favoritlåtar

Långa bollar på Bengt

Det är många bollar i luften just nu. Skolan har dragit igång med en rivstart med en två-veckors kurs i fonetik med tenta redan på måndag. Fonetiken är spännande men lite krånglig. Men jag tror äntligen att poletten börjar falla ner, och det känns skönt. Folk som ser oss i bibban måste dock tro att vi är lite tokiga som sitter och gör ljud och håller oss på "adamsäpplet" för att känna om konsonanten är tonande eller tonlös.

Samtidigt som jag pluggar håller jag på och förbereder mig inför ett seminarium som S-kvinnor, ABF och Socialdemokraterna anordnar. Seminariet kommer att handla om den före detta Lo-chefekonomen Dan Anderssons rapport kring vården. Jag och Mats Johansson kommer att delta och bidra till ett östgöskt perspektiv kring hur vi utvecklar och förbättrar våden här i Östergötland. Kom gärna förbi och lyssna på tisdag kl 18.00 i Hörsalen, Linköpings stadsbibliotek.

Måste göra ett skrytinlägg också och berätta att jag var på mitt första spinningpass någonsin igår. Jag kom ut överlevande och sjukt sugen på att köra igen. Jag har alltid tänkt att det är massa läskiga biffar och överhurtiga 50-plussare som går på Spinning. Så var det inte alls, deltagarna var i sjukt blandade åldrar och kroppsformer vilket jag tycker är skönt. Det är också bra att köra konditionsträning i grupp, då pressar man sig själv alltid lite mer än vad man skulle gjort annars, men det som tilltalade mig vad att man själv kunde välja sitt eget motstånd på cykeln, så även fast det var i grupp blev det individuellt och alla kunde välja att lägga sig på den nivå som passar en själv. Spinning kommer jag definitivt köra igen, eller hur Andersson!?