Har vi inte kommit längre?

Under den närmaste tiden har två vänner till mig fått barn vilket är fantastiskt kul, spännande och underbart! För att fira detta har jag som alla andra brukar göra köpt ett grattiskort. Men när jag kom fram till hyllan där korten för nyfödda barn fanns blev jag lite upprörd. De kort som fanns att välja på var rosa i olika varianter med texten "Grattis en flicka" eller  "En liten tjej", eller så kunde man välja de blå korten med liknande texter bara att flicka var utbytt mot pojke. Det fanns endast ett kort som var könsneutralt med texten Baby. Jag tycker att det är riktigt sorgligt att vi i Sverige år 2012 inte har kommit längre.

Att barn direkt när man föds blir matade med att man som tjej ska få saker i rosa och som pojke ska få saker i blått gör mig lite ledsen. Som barnets föräldrar får man köpa och klä sina barn precis som man vill, men det jag emotstätter mig är att de möjligheterna till att inte välja rosa/blått inte alltid är så stora. Möjligheterna måste bli större, de könsroller vi matar våra barn med från födseln följer med dem hela livet.

Musikvåren

Jag är verkligen riktigt, riktigt förtjust i Kents nya 999. Det känns som att Kent har hittat tillbaka lite till sitt gamla goda sound. De senaste skivorna har varit lite väl elektro för min del, men med denna låt som försmak längtar jag till skivsläppet den 25 april.

Jag har stora förväntningar på musikvåren 2012 då även Markus Krunegård har släppt nytt, hans skiva mänsklig värme är också riktigt bra! I helgen stiftade jag också ny bekantskap med bandet First aid kit, bra grejer! Det finns ingen bättre känsla än att hitta riktigt bra musik.

3 terminer kvar (knappt)

Lärarprogramstiden går så otroligt fort och efter sommaren är det bara två terminer kvar innan jag är färdig lärare. En ganska läskig tanke, att börja med livet på RIKTIGT. Jag ser fram emot det på ett sätt, samtidigt som jag trivs med studentlivet och de friheter som det också ger. Det är mycket som ska redas ut innan jag är klar, vart ska man jobba? vart ska man bo? och så vidare, men det känns tur att jag har en liten stund på mig att bestämma allt sånt i alla fall.

Jag har satt upp ett mål för mig själv i alla fall, eller mål och mål, snarare en belöning. När jag får min första lön ska jag banne mig köpa en väska från Svenskt Tenn, de är så otroligt snygga och ger lite lärarpondus tycker jag.

bilden är hämtad från http://www.svenskttenn.se/sv-se/product/0147/vaskor/ga11072/handvaska-under-ekvatorn-svart-lin.aspx

Förbättrad förskola är ett steg för ökad jämställdhet

Idag skriver jag och Gabriel Wikström om hur en förbättrad förskola ökar jämställdheten.

SSU på internationella kvinnodagen:

Kvinnors situation beroende av barnen

Publicerad 8 mars, 2012 - 16:30

KVINNODAGEN Internationella kvinnodagen har kommit att bli den tidpunkt på året då jämställdhetsarbetet stäms av och utvärderas. Så även detta år. Och som vanligt kan vi konstatera att jämställdhetsarbetet går långsamt framåt och att brister finns inom så gott som alla samhällsområden. Kvinnors situation är, trots allt, fortfarande nära förknippad med barnens. Det skriver Kaisa Karro, Jämställdhetsansvarig i SSU:s förbundsstyrelse och Gabriel Wikström, Förbundsordförande för SSU.

Internationella kvinnodagen har kommit att bli den tidpunkt på året då jämställdhetsarbetet stäms av och utvärderas. Så även detta år. Och som vanligt kan vi konstatera att jämställdhetsarbetet går långsamt framåt och att brister finns inom så gott som alla samhällsområden. Kvinnors situation är, trots allt, fortfarande nära förknippad med barnens. Detta visar inte minst uttaget av föräldraförsäkringen, där kvinnor står för hela 78 procent av alla uttagna dagar. Barnens fostran är samtidigt ett av jämställdhetspolitikens bästa verktyg och därför vill vi på internationella kvinnodagen 2012 tala om just barnen. Och kanske mer specifikt, den svenska förskolan.

Om det hade funnits en enskild förklaringsfaktor till varför Sverige kan betraktas som ett av världens mest jämställda länder så skulle det förmodligen vara förskolan. Utan den kraftiga daghemsutbyggnad som skedde under 70- och 80-talet så hade många kvinnor haft svårt att börja jobba eller studera. Barnomsorgen var på så sätt nyckeln till ett friare och mer självständigt liv. På samma gång har dagis och sedermera förskola gett hundratusentals kvinnor en direkt anställning i form av barnskötare och förskollärare. Utan förskola hade det med andra ord varit betydligt sämre ställt med jämställdheten.

Men det är inte bara i ett historiskt perspektiv som förskolan har spelat en roll för jämställdheten. Det gör den även idag och kommer fortsätta att göra det imorgon. Vår utgångspunkt är emellertid att förskolan kan spela en mycket större roll än vad den gjort hittills, men då måste det finnas en tydlig politisk ambition om att den ska göra det.

En viktig jämställdhetsreform skulle kunna vara att bygga ut förskolan ännu mer. Utifrån vårt perspektiv finns det tre viktiga delar som i så fall bör stå i centrum: omsorgsuppdraget, personalens villkor samt förskolan som pedagogisk verksamhet.

När det gäller det förstnämnda, omsorgsuppdraget, så kan detta betecknas som förskolans kärnverksamhet och det som borde fungera bäst. Ändå finns det stora brister i hur förskolan lyckas med detta. I otaliga svenska kommuner råder det idag brist på förskoleplatser. Föräldrar som inget hellre vill än att deras barn ska få börja förskolan tvingas hitta andra, ofta otillfredsställande, alternativ. Ofta innebär det att man är föräldraledig längre än man tänkt sig eller tvingas ansöka om kommunalt vårdnadsbidrag där det finns. I båda fallen motverkas jämställdheten då kvinnor oftast är de som stannar hemma och därmed halkar efter karriär- och lönemässigt.

Utbyggnaden av barnomsorgen handlar i första hand om planering och ekonomiska resurser. Men i bakgrunden finns också en politisk vilja från borgerliga politiker att hålla igen på utbyggnaden till förmån för dagbarnvårdare, helt privata alternativ eller för den delen det kommunala vårdnadsbidraget. Denna utveckling måste brytas. Utbyggnaden av förskolan måste påskyndas och politiska dogmer kan inte få stå i vägen.

En annan bromskloss för förskoleutbyggnaden, som på samma gång är ett hot mot förskolans pedagogiska uppdrag, är tillgången på utbildad personal. Samtidigt som förskolan har fått ett utökat pedagogiskt uppdrag så råder det idag stor brist på förskollärare. Detta medför att många barn inte får tillgång till den pedagogiska verksamhet de har rätt till och därmed riskerar att halka efter också senare under skoltiden. Förskollärare har ett dubbelt uppdrag som i sig är en avspegling av förskolans dubbla roll av att både syssla med omsorg och lärande. Detta ställer stora krav på dem som söker sig till förskolläraryrket och, även om vi på intet sätt vill gradera lärarroller, så är det onekligen en av skolsystemets allra viktigaste funktioner. Trots det är förskolläraryrkets status låg i förhållande till grund- och gymnasielärarna. Detta måste förändras. Nyckeln till det tror vi handlar om personalens arbetsvillkor generellt. Trots lång högskoleutbildning möts de ofta av låga löner och en minst sagt krävande arbetsmiljö. Det måste tillföras mer resurser till förskolan så att dess lärare inte bränner ut sig och fler vågar söka sig till verksamheten.

Den tredje delen handlar om förskolan som pedagogisk verksamhet. Då forskning pekar på att grunderna till könsrollerna läggs tidigt är det av yttersta vikt att man redan på förskolan arbetar med normkritiska frågor. En stor del i det handlar om att förskolan måste arbeta ännu mer aktivt med genuspedagogik och könsneutralitet. Primärt behövs det fortutbildning i detta för dem som redan finns ute i arbetet, men på sikt är det mest angelägna att landets lärarutbildningar i mycket högre grad lär ut genuspedagogik.

Från och med den 1 juli 2012 blir förskolan en egen skolform. Detta kommer förhoppningsvis att höja förskolans status. Men för att på allvar höja statusen och tvätta bort stämpeln på verksamheten som enbart ”barnpassning” så måste ännu mer göras. Framför handlar det om att satsa på förskolan, att tillföra mer resurser och bygga ut den. Det skulle skapa tillväxt, förbättra barnens situation och öka jämställdheten. Tyvärr verkar det inte ens finnas på kartan för den moderatledda regeringen.

Kaisa Karro, Jämställdhetsansvarig i SSU:s förbundsstyrelse
Gabriel Wikström, Förbundsordförande för SSU

Norrköping

Morgonsol över strömmen. Fiskare längst med vattnet. Saltängsgatan. Moa Martinsson.
En stad som snart ska vakna och som efter löningshelgen snart ska somna igen.
Min stad, min vackra stad.

Makedonien

Bloggar från Skopje ikväll. Är här på ett möte med det europeiska feministiska nätverket som finns genom ECOSY. Det har varit en späckad dag med många intryck, vi har hunnit med en rundvandring i Skopje, fått lyssna på det politiska läget i landet och hunnit diskutera härskartekniker och sexism. Nu är det dock snart dags för sömn,imorgon väntar en heldag späckad med seminarier och aktiviteter.
God natt!

Nätverkskonferens

Jag befinner mig just nu på nätverkskonferensen i Göteborg. Har under dagen fått lyssna på intressanta föreläsare och fått en och annan tanke om frågor att driva i mitt eget landsting. Till kvällen blir det middag med efterföljande galej. Imorgon fortsätter konferensen och jag ska gå på ett seminarium om jämställd vård, det ser jag verkligen fram emot.

Bara för att jag nu har lärt mig får ni en bild från mitt hotellrum.

Vart ni er i världen vänder står vi här med knutna händer redo att gå samman och förena oss

Riktigt bra initiativ och ett bra exempel på systerskap i praktiken. Lyssna på länken och framför allt läs förtexen, det är verkligen ett tecken på att den feministiska debatten behövs. Konstant.

Digitalisering

Bloggar från min senaste vän Paddan, because I can. Jobbar just nu på att försöka överföra bilder från Paddan till bloggen, men än så länge får ni hålla till godo. Kaisa och teknik är inte alltid en perfekt match men jag jobbar på det. Övning ger färdighet. Om någon har tips på hur man ska göra kan ni ju kanske slänga in en kommentar. (Ping Bea) Tjing

Därför älskar jag SSU

Första veckan efter nyår har SSU traditionsenligt sina nyårskurser som är ledarskapsutbildningar för kommun och distriktsledare. Jag har för tredje året i rad fått den stora förmånen att vara kursledare på dessa kurser. Jag har själv gått dem och som sagt hållt dem några gånger men jag slutar aldrig att förvånas över hur fantastisk den veckan blir och hur fina och fantastiska alla SSU:are är. Det spelar ingen roll om partiet just nu är ett sjunkande skepp, på Bommersvik finns framtiden säkrad.

Det som gör mig som ledare mest imponerad är alltid att man dels får följa sin grupps process, från första handtagen i matsalen till de tår-fyllda avskeden sista timmen. Det är också fantastiskt att få se deltagare växa, i år hade jag tillsammans med Kenny och Peter 26 stycken deltagare och under veckan växte alla, de vågade ta mer plats, vågade argumentera med föreläsarna och med varandra, alla vågade redovisa sina projekt inför varandra och så vidare, listan kan göras lång. Jag är så glad över att det finns så mycket fina och duktiga ungdomar i SSU och jag är glad över att Bommersvik får vara en plats där nya vänskapsband skapas och nya ideer väcks.

Under Klubben i Huset efter revykvällen när alla deltagare gick bananas på dansgolvet frågade en annan handledare mig "älskar inte du SSU just nu?" och svaret blir självklart ja! När det finns så mycket kunskap, skratt och dans under samma vecka och samma tak är det verkligen lätt att älska SSU.